Dag 11, Mot Suðuroy!

Som sagt övernattade vi på ett B&B i Klaksvik. Det verkar som att turistbyråerna kräver att alla B&B följer samma mall för att de ska få vara med. Inte för att det är någon dålig mall, men frukostborden är exakt likadana vart man än kommer. Ljust och mörkt bröd, smör, ost, skinka och/eller korv, eventuellt torkat kött, ägg, sill, rökt lax, apelsinjuice och lite andra goda grejer. Dessutom har de trådlöst nätverk, oavsett hur långt ut i ödemarken man kommer och om ägarna själva knappt kan styra en brödrost utan bruksanvisning så har de fungerande internet. Boendet är alltså väldigt bra och smidigt vart man än kommer och dessutom är de som driver ställena riktigt trevliga. Efter frukostens sedvanliga matorgie fortsatte vi söderut till Torshavn där färjan till Suðuroy går.

 photo 130707-_RHJ9042.jpg

Tinganes, regeringskvarteret i Torshavn

Det är blåsiga farvatten och som allt annat här krävs det lite andra dimensioner för att grejerna ska hålla. Det känns som att färjan Smyril V, döpt efter stenfalken och den femte Smyril att trafikera sträckan sedan sent 1800-tal, är byggd för att klara bra mycket mer folk än vad som reser med, bara för att den ska klara hårdare väder. Det gör ju inte oss något att det finns hur mycket plats som helst och en riktigt bra restaurang och ett café, men jag kan tala om att vi är mest tacksamma över storleken på farkosten. I samband med lerhålsfestivalen vi inte längre talar om var det en regatta och äldre segelfartyg från hela Färöarna seglade från ni-vet-var till Torshavn. På vägen till Suðuroy passerade vi en av de gamla fiskebåtarna som var på väg tillbaka till sin hemmahamn i Tvøroyri, dit vi också var på väg. Ombord på den serverades nog inte kladdkaka med vispgrädde, om vi ska uttrycka oss försiktigt, snarare delades nog vattentäta papperspåsar ut 😉

 photo 130707-_RHJ9057.jpg

Vi åkte också förbi Stóra och Lítla Dímun med färjan, det är två mytomspunna öar som knappt går att komma iland på eftersom de är så branta. På Lítla Dímun var man tvungen att hissa ned fåren med kran när man skulle ha iland dem. Numera är bara Stóra Dímun bebodd och invånarna lever av fårskötsel, köttet därifrån är väldigt eftertraktat.

 photo 130707-_RHJ9069.jpg

Stóra Dímun

 photo 130707-_RHJ9070.jpg

Lítla Dímun

Till sist kom vi fram till Suðuroy och vår vana trogen började vi klättra upp i första bästa berg för att få lite utsikt.

 photo 130707-_RHJ9078.jpg

Smyril, stenfalken

Den största sevärdheten i Tvørori är det gamla saltlagret i hamnen, numera bara ett skelett men möjligen med en framtid som konserthus!

 photo 130707-_RHJ9076.jpg

När vi tröttnat på det första berget hittade vi ett till, fast på andra sidan viken. Stället vi letade efter var Froðba, ett intressant område där det ska finnas sexkantiga basaltpelare av lava från ett förhistoriskt vulkanutbrott som stelnat under särskilda förutsättningar. Stenskogen på Mykines, men även mer kända formationer på Island och Giants Causeway på Irland, är också exempel på samma sak. Efter lite letande visste vi ungefär var det låg så vi bestämde oss för att klättra upp på toppen och äta Trangialunch. Eftersom vi hade lite ont om vatten gick jag till det närmaste huset jag kunde se och frågade om jag kunde få en skvätt, han som öppnade tittade lite lurigt på mig men gick och fyllde flaskorna. När han kom tillbaka frågade han lite trevande om vi var ute på semester, hur vi bodde när vi var ute och så vidare. Det visade sig att orsaken till frågorna var att han hade ett helt hus han ville hyra ut till oss, i ett riktigt fint läge på en kulle med utsikt över hela viken och andra sidan av Tvøroyri. Vi hyrde huset i två nätter och hade det riktigt bra där. Det är inte sällan turistbyråer och guideböcker tar i i underkant, men när det gäller boendet här har det varit mycket enklare och smidigare än de gett sken av.

När vi flyttat in fortsatte vi mot berget och kokade lite frystorkat. Mat är nämligen en sak som turistbyrån hade alldeles rätt i att det var svårt att få tag på. Restauranger och caféer är sällsynta och sällan särskilt bra. Frystorkat är inte så dumt och särskilt inte här!

Efter maten körde vi iväg för att leta efter Froðba, fast istället hittade vi en av de häftigaste vägarna jag har åkt någon gång. Numera går det tunnlar kors och tvärs, men det finns också en gammal grusväg som går över bergen och efter stränderna från Tvørori och söderut. Det roligaste var att det fanns basaltpelare på ett ställe här också, de första vi har sett på nära håll!

 photo 130707-_RHJ9103.jpg

 photo 130707-_RHJ9104.jpg

 photo 130707-_RHJ9109.jpg

 photo 130707-_RHJ9100.jpg

 photo 130707-_RHJ9134.jpg

Till slut hamnade vi på sydspetsen vid fyrplatsen Akraberg. Förutom två små holmar långt söderut är det här Färöarnas sydligaste punkt.

 photo 130707-_RHJ9136.jpg

 photo 130707-_RHJ9139.jpg

 photo 130707-_RHJ9141.jpg

 photo 130707-_RHJ9144.jpg

 photo 130707-_RHJ9146.jpg

 photo 130707-_RHJ9214.jpg

 photo 130707-_RHJ9216.jpg

 photo 130707-_RHJ9277.jpg

 photo 130707-_RHJ9267.jpg

Mistluren

På vägen hem hittade vi en annan trevlig väg över bergen och hamnade på ett ställe med helt sanslös utsikt.

 photo 130707-_RHJ9287.jpg

Åt ena hållet

 photo 130707-_RHJ9302.jpg

Och åt andra hållet

 photo 130707-_RHJ9298.jpg

Over and out!

 photo 130707-_RHJ9150.jpg

Annonser

4 thoughts on “Dag 11, Mot Suðuroy!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: