Dag 9, blåsningen i Varmakelda

På grund av ett litet haveri har jag inte kunnat skriva något här på ett tag, bilderna har inte försvunnit men jag har inte kunnat komma åt dem. Nu är allt löst och jag tar tag i Färöresan med nya friska tag! Förra inlägget slutade ju med att vi kom fram till Gjogv och träffade ett franskt par, här kommer fortsättningen:

Vi vaknade i väggskåpet i Gjogv och vädret var helt fantastiskt. Vi började med en promenad i omgivningarna och ned till hamnen och lavaformationerna runt den som är det mest kända i Gjogv.

 photo 130705-_RHJ8668.jpg

 photo 130705-_RHJ8672.jpg

Det är en lång smal klyfta, längst in kan båtarna ligga tryggt när det är dåligt väder överallt annars.

 photo 130705-_RHJ8725.jpg

 photo 130705-_RHJ8690.jpg

 photo 130705-_RHJ8696.jpg

 photo 130705-_RHJ8701.jpg

 photo 130705-_RHJ8718.jpg

Minne efter någon som aldrig kom hem?

 photo 130705-_RHJ8692.jpg

 photo 130705-_RHJ8681.jpg

 photo 130705-130705-IMG_2671.jpg

 photo 130705-130705-IMG_2662.jpg

Livet som fotograf är hårt och krävande!

Vi var på väg norrut, men i guideboken stod det om något intressant. I Fuglafjørður som vi skulle passera ligger Färöarnas enda varma källa. Där har de en festival en helg varje sommar och av en händelse lyckades vi pricka in den helgen! I guideboken stod det så här:

Første weekenden i juli hvert år er der folkefest omkring kilden med bål, taler, sang og musik

Vi såg källan på kartan en bit från Fuglafjørður och körde dit den borde ligga, men folkfesten lyste med sin frånvaro. Inte ens källan gav sig till känna. Till slut körde vi in till Fuglafjørður för att fråga, då visade det sig att festivalen var inne i samhället och inte vid källan, men i duggregnet ville inte den riktiga feststämningen infinna sig trots att vi hittade festivalen. Vi tänkte iallafall leta reda på källan innan vi gav oss av igen. Efter att ha fått lite mer noggranna instruktioner av lokalbefolkningen visade det sig att vi varit helt rätt ute. Själva källan var dock rätt svår att hitta, av naturliga orsaker. Den är nämligen rätt oansenlig…

 photo 130705-130705-IMG_2726.jpg

Hade den varit lite större kunde jag ha speglat mig i den

 photo 130705-_RHJ8775.jpg

Skillnaden på källan och vilken annan vattenpöl som helst i träsket vi stod i var att det bubblade i källan…

Vi svalde besvikelsen, siktade norrut och tryckte gasen i botten.

Klaksvik på Bordoy som är nordöarnas största stad passerades i god fart, vi fortsatte ända upp till Viðareiði på Viðoy, ett av de nordligaste samhällena på Färöarna. Där serveras nämligen riktig färöisk mat, något som varit väldigt svårt att hitta annars. Här är lite bilder från vägen:

 photo 130705-_RHJ8779.jpg

Utsikt från Klaksvik

 photo 130705-_RHJ8789.jpg

Laxodling

Rätt snart kom vi fram till Viðareiði, avstånden är väldigt korta och man kan köra från ena änden av landet till andra på några få timmar. Bokstaven Ð ð är förresten inte som D d utan uttalas knappt utan samhället heter snarast Vijarei på Viö när lokalbefolkningen pratar. Vi stannade till på en turistinfo i Klaksvik och frågade om campingmöjligheter och de var inte mycket att skryta om, ett eller två ställen där man fick tälta på hela Viðoy. På vinst och förlust körde vi vidare på en grusväg som gick vidare norrut och som hade en helt fantastisk utsikt. Tillbaka igen frågade vi en fårskötare vi fick syn på om det fanns någonstans man kunde tälta här i närheten, som svar pekade han på i stort sett allt som låg utanför den tätast bebyggda delen av samhället och att sätta upp tältet var som helst utefter grusvägen gjorde absolut inget!

 photo 130705-_RHJ8792.jpg

Utsikt över Svínoy och Fugloy

En liten promenad i omgivningarna hann vi också med innan maten.

 photo 130705-_RHJ8799.jpg

 photo 130705-_RHJ8800.jpg

 photo 130705-_RHJ8803.jpg

 photo 130705-_RHJ8812.jpg

 photo 130705-_RHJ8849.jpg

 photo 130705-_RHJ8825.jpg

När vi hade bestämt oss för var vi skulle tälta åkte vi tillbaka och parkerade vid Matstovan Hjá Elisabeth som är känd för sin Färöiska mat. Stället såg absolut inte mycket ut för världen, en mycket liten skolmatsal som omärkligt går över i någons vardagsrum är väl det närmaste jag kan beskriva det som. Först fick vi menyn och det var lite spännande att se vad som skulle dyka upp på sidorna. En sak fångade omedelbart mitt intresse:

 photo 130705-_RHJ8878.jpg

Fuglur
Fugl
Birds

 photo 130705-_RHJ8874.jpg

Jag kan bara upplya mina kära läsare att sillgrissla är delikat

Efter maten åkte vi tillbaka till tältplatsen och började förbereda för kvällen. Det blåste en del, så jag skulle skryta över mina scout-talanger och visa Cissi hur man bäst sätter upp ett tunneltält så det ska stå stadigt. Först visade jag hur man riktar in det i vindriktningen eftersom det tål sidvind sämre och sedan satte vi i alla sex stormlinorna och satte pinnar i alla öglor på hela tältet. Så fort vi hade gått och lagt oss ökade vinden och vred sig från nord väst så trots våra ansträngningar fick vi vinden rakt i sidan och tidvis låg vi med tältduken nästan i ansiktet. På morgonen hade tre av stormlinorna slitits loss ur marken och stängerna hade böjt sig så tältet var mer droppformat än tunnelformat.

Jag kan ju bara nämna att tältet var ett Hilleberg Nammatj, ett expeditionstält som är favorit bland till exempel vildmarksguiderna på Svalbard och andra liknande platser. Det blåste alltså full storm på allvar.

 photo 130705-_RHJ8883.jpg

Annonser

2 thoughts on “Dag 9, blåsningen i Varmakelda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: