Orkney

Semesterresan i år gick till Orkneyöarna norr om Skottland! Vi började med att flyga till Aberdeen i Skottland där vi var i en dag innan vi tog vi färjan till Kirkwall på huvudön Mainland. Kirkwall är den största staden på Orkney med 7000 invånare. Efter en dag i Kirkwall tog vi färjan till ön Rousay där vi var i två dagar.

Cissi en blåsig dag på Rousay. Rousay är som resten av Orkney känt för sina fornlämningar från stenåldern till järnåldern och vikingatiden.

Rousay.

Rousay.

Från Rousay åkte vi tillbaka till Mainland. Vi hamnade på ett riktigt trevligt B&B hos Andrew och Sarah i Dounby på västra sidan av ön. Därifrån åkte vi runt till bland annat Marwick, Skara Brae och Ness of Brodgar. Vi hade hoppats att slippa hyra bil och kunna åka buss istället och på papperet skulle det nog fungera men i praktiken var det värre. Lyckligtvis är Orkneyborna så otroligt snälla och hjälpsamma och vi fick lifta med olika människor nästan vart vi skulle om det inte gick att komma dit med buss.

Första dagen i Dounby vandrade vi efter kusten från Skara Brae till Yesnaby. Det är en riktigt spektakulär vandring med många olika sjöfåglar och otroliga klippor.

Stenåldersbyn i Skara Brae. Detta är en samling hus som byggdes omkring 3200 f.kr. och beboddes i 600 år. Byn täcktes av sand som bevarade den tills den upptäcktes efter en storm år 1850. Eftersom allt utom taken var av sten finns sängarna, eldstäderna, hyllorna och alla saker stenåldersmänniskorna ägde fortfarande kvar i husen. Det är inte för inte det kallas Orkneys Pompeiji!

https://sv.wikipedia.org/wiki/Skara_Brae

Stenåldersbyn i Skara Brae.

Trangiamat.

Lammstek med mynta med citronris på Trangia vid Yesnaby.

Lunnefågel.

Yesnaby Castle.

Dounby.

Nästa tur gick till ön Brough of Birsay som man kan vandra ut till vid lågvatten, det är stor skillnad på ebb och flod här! Där ute fanns bosättningar både från pikterna och vikingatiden och en fyrplats, dessutom fanns flera sjöfågelkolonier.

Fyren på Birsay.

Sillgrisslekoloni.

Tordmule med unge.

Tordmule.

Tordmule med fisk i näbbet.

Vildkaniner.

Från Birsay gick vi söderut längs kusten till Marwick Head.

Vandring från Birsay till Marwick Head.

Ring of Brodgar på Ness of Brodgar. Just här är lämningarna från stenåldern och bronsåldern tätt samlade, med Ring of Brodgar, Standing Stones of Stenness, ett stort muromgärdat område man tror har varit ett tempel som grävs ut just nu, stenåldersgravhögarna Maeshowe och Unstan och flera bronsåldersgravhögar. Delar av det tillhör världsarvet Heart of Neolithic Orkney.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Heart_of_Neolithic_Orkney

Gravkullen Maeshowe.

Tillbaka till Kirkwall med katedralen i röd och vit sandsten.

I Kirkwall bodde vi på ett B&B hos Ian och Fiona. De var också ovanligt trevliga och lätta att ha att göra med. Söder om Kirkwall ligger en kedja av öar med South Ronaldsay längst söderut. Mellan dem byggdes vallar av betong, Churchill Walls, under andra världskriget för att skydda brittiska Nordsjöflottan som låg i sundet Scapa Flow väster om öarna från tyska ubåtar. Nu kan man köra över vallarna och vi hade tankar på att göra en bussresa ned dit och bland annat besöka Tomb of the Eagles, Italian Chapel och S:t Marys Hope. När vi berättade om planerna för Ian och Fiona funderade de en stund och sa sedan att det var så länge sedan de var där, så vi tar bilen och åker dit tillsammans!

Under andra världskriget fick italienska krigsfångar arbeta med att bygga vallarna. Eftersom de var katoliker fick de tillåtelse att bygga ett kapell för att kunna utöva sin religion och det var något de gjorde ordentligt. Den här kyrkan är byggd av två militärtält, cement, gamla konservburkar och annat de kunnat komma över. Helt otroligt vad de kunde bygga med så enkla medel.

 

Längst nere i söder på South Ronaldsay ligger Tomb of the Eagles. Det är en stenåldersgrav som dels innehöll ben från hundratals människor och dels ben från havsörnar. Man tror att havsörnarna var viktiga för människorna här och på andra ställen finns gravar med ben från uttrar och andra djur. Den här graven upptäcktes av markägaren på sjuttiotalet och det var också markägaren som grävde ut den och dessutom byggde ett museum som fortfarande drivs i deras regi. Tidigare hade de huset dekorerat med dödskallar som de gett namn och frågade man snällt fick man komma in och titta och känna på dem. De har fortfarande namn på skallarna på muséet.

Sista heldagen på Orkney åkte vi färjan från Kirkwall till Shapinsay. Där fanns tidigare ett mönsterjordbruk där godsägaren tog hand om sina anställda som en brukspatron men krävde lydnad och arbete.

Tidvatten på Shapinsay. Det gäller att inte försova sig när man ska ut och fiska och det gäller framför allt att komma hem när man har lovat!

Utsikt från Shapinsay mot Kirkwall.

Bostäder på Shapinsay. Gissa vem som bodde var?

Klöverhumla.

Storspovar.

Sedan tog vi nattfärjan hem.

Det blev en riktigt lyckad resa, men det mest lyckade var inte naturen även om den var helt fantastisk utan det vi minns mest är faktiskt hur trevliga och hjälpsamma alla Orkneybor vi mötte var. Vi glömmer er aldrig!

Annonser

Back on track!

Nu firar vi påsken med att få ordning på hemsidan!! Här är bilder från en tur till Särö Västerskog den 28 mars.

Det var en riktigt fin men kall dag. Vem vet, det kanske var det allra sista av vintern!

180328-_RHJ2041

 

180328-_RHJ2045

180328-_RHJ2047

180328-_RHJ2051

180328-_RHJ2055

180328-_RHJ2056

180328-_RHJ2061

180328-_RHJ2062

180328-_RHJ2071

180328-_RHJ2073

180328-_RHJ2076

180328-_RHJ2078

180328-_RHJ2080

180328-_RHJ2085

180328-_RHJ2089

180328-_RHJ2092

Har det blivit svart i rutan…

Det här är ett ledsamt inlägg att skriva. Ända sedan Sydpolsresan 2009-10 har jag använt Photobucket för att lagra bilderna som syns på den här bloggen. I alla år har det fungerat jättefint!

Nu har Photobucket dock fått den strålande idén att de ska förbjuda att man länkar bilder från dem till andra hemsidor och forum om man inte betalar $400 per år för deras dyraste konto med tillgång till 500 Gb lagringsutrymme bland annat. Jag använder mindre än 4 Gb för 8 års bilder i webstorlek som en jämförelse. För att lägga lite kraft bakom sitt krav så har de med omedelbar verkan brutit alla länkar till bilder på alla bloggar och forum på hela internet.

Eftersom jag inte är beredd att betala $400 i lösensumma efter att mina bilder fegt har blivit kidnappade i samma anda som ransomware, de senaste virusen som har spritts och låst användares datorer mot en lösensumma, så kommer det nog att vara svart här ett litet tag tills jag kommer fram till vad jag ska göra med bilderna istället.

Photobucket stannar jag dock inte hos, med mindre än att de omedelbart låser upp bilderna och ber offentligt om ursäkt för sitt tilltag. Istället för att betala dem $400 lägger jag hellre 40 timmar på att flytta dem till ett ställe med bättre trovärdighet och rimligare prissättning, timlönen blir då närmare 100 kr/h i skattade pengar.

 photo 151001-_RHJ1272_1.jpg

Naturen i närbild

 photo 170617-_RHJ0081.jpg

Förra helgen var det spännande saker på gång i Botaniska här i Göteborg. De arrangerade en fotohelg med utställning, föreläsningar och workshops för alla som ville vara med, och det ville vi ju såklart!

https://närbild.se

Lördagen inledde vi med föreläsningar av Jan Wallermark och min gamla fotokompis Claes Hillén innan det var dags för en föreläsning och workshop med temat ”fånga John Bauers mytiska ljus” med Thomas Örn Karlsson. En fotoworkshop är en kort kurs med ett tema skulle man kunna säga. Det var svårt att fånga John Bauers ljus eftersom solen var så stark, men här är några bilder iallafall!

 photo 170617-_RHJ0099.jpg

 photo 170617-_RHJ0105.jpg

 photo 170617-_RHJ0112.jpg

 photo 170617-_RHJ0103.jpg

Sedan fick kameran vila till på söndag när Jan Wallermark drog igång med en föreläsning och en macro-workshop uppe i Klippträdgården. Jag roade mig med blommor och blad en liten stund.

 photo 170618-_RHJ0164.jpg

 photo 170618-_RHJ0171.jpg

 photo 170618-170618-_RHJ0174.jpg

 photo 170618-170618-_RHJ0197.jpg

 photo 170618-_RHJ0202.jpg

Tills jag hittade ett ställe som humlorna och bina gillade och då var det allt roligare att jaga dem!

 photo 170618-_RHJ0226.jpg

 photo 170618-_RHJ0233.jpg

 photo 170618-_RHJ0230.jpg

 photo 170618-_RHJ0267.jpg

 photo 170618-_RHJ0228.jpg

 photo 170618-_RHJ0223.jpg

Nu får vi se vad nästa äventyr blir!

Gamla ekar i Onsala

Cissi och jag bestämde oss för att ta en liten tur ut till Onsalahalvön en söndag. Där ute finns det flera naturreservat, vi var vid Vallda Sandö och Skallanäs. De flesta bilderna är från Skallanäs längs nere i söder. När vi åkte hemifrån sken solen men så fort vi närmade oss havet var dimman som en vägg och vi trodde till och med att det regnade så tjockt som det var. Lyckligtvis var vädret fint trots dimman så vi fick en trevlig dag där ute med gamla knotiga ekar och mat på Trangiaköket.

 photo 170311-_RHJ8465.jpg

 photo 170311-_RHJ8472.jpg

 photo 170311-_RHJ8476.jpg

 photo 170311-170311-170311-_RHJ8488.jpg

 photo 170311-_RHJ8512.jpg

 photo 170311-_RHJ8517.jpg

 photo 170311-_RHJ8522.jpg

 photo 170311-_RHJ8525.jpg

 photo 170311-_RHJ8529.jpg

 photo 170311-_RHJ8535.jpg

Höstfärger på Söderåsen

I slutet av oktober bestämde Cissi och jag oss för att ta en långhelg och åka till Söderåsens nationalpark i Skåne. Söderåsen är känt för sina fina bokskogar och höstfärgerna under den tiden av året. Det blev fyra riktigt fina dagar där vi bodde i tält vid Liagården och vandrade i skogarna på dagarna. På kvällarna lagade vi mat över öppen eld och hade det gott. Här kommer ett litet urval av bilderna från turen!

 photo 161030-_RHJ7475.jpg

 photo 161029-_RHJ7205.jpg

 photo 161029-_RHJ7208.jpg

En av Söderåsens sevärdheter är bergstoppen Kopparhatten där man har utsikt över dalarna runt omkring. Nu tänker alla stolta Bohusläningar och andra att det finns väl inga berg i Skåne heller! Kopparhatten är faktiskt 212 meter hög medan Bohusläns högsta berg är något så fantastiskt som hela 10 meter högre och sedan har 17 av våra landskap, inklusive Halland, högre berg. Vi spelar helt klart i den lägre ligan. Här är några solnedgångsbilder uppifrån Kopparhatten och några andra utsiktspunkter utefter bergen.

 photo 161029-_RHJ7245.jpg

 photo 161029-_RHJ7285.jpg

 photo 161030-_RHJ7507-HDR.jpg

 photo 161030-_RHJ7544.jpg

 photo 161031-_RHJ7559.jpg

 photo 161031-_RHJ7563.jpg

Det finns ju saker som är lite mer jordnära här också! Många små bäckar och mossa. Tordyvlar och svampar.

 photo 161030-_RHJ7431.jpg

 photo 161031-_RHJ7617.jpg

 photo 161031-_RHJ7699.jpg

 photo 161031-_RHJ7676.jpg

 photo 161031-_RHJ7718.jpg

 photo 161031-_RHJ7722.jpg

 photo 161031-_RHJ7724.jpg

 photo 161029-_RHJ7318.jpg

 photo 161029-_RHJ7375.jpg

 photo 161028-_RHJ7112.jpg

 photo 161030-_RHJ7456.jpg

Förresten är första bilden på basaltpelare som bildats av stelnad lava i en vulkan för ett par hundra miljoner år sedan. Så det så!

Morfar Lars gamla snickaryxa

I vintras röjde vi efter min morfar Lars i Hälleviksstrand. Han har varit borta sedan länge och nu var det dags att rensa upp Lars samlingar av fiskegrejer och gamla verktyg. Bland ruttna lådor, krokiga spik, murkna fiskegarn och burkar med grejer som förmodligen skulle orsaka en omfattande miljökatastrof om de skulle hällas ut hittade jag två gamla rostiga yxor. Den första såg bara ut som en rostig järnbit, men på den andra syntes att den var smidd av en skicklig smed även om den var rostig. På ett ställe på huvudet syntes också stämplade bokstäver.

 photo 151222-RHJ_1989.jpg

 photo 151222-RHJ_1981.jpg

Jag tog hem yxan och började slipa bort rostet med en lamellskiva och snart gick texten att läsa.

 photo 151222-RHJ_1988.jpg

Det visade sig att den var tillverkad av S.A. Wetterling i Storvik som är en gammal känd yxsmedja och en av ett litet fåtal som fortfarande finns kvar och tillverkar handsmidda yxor i Sverige idag. Eftersom yxan troligen är från 30- eller 40-talet och dessutom var morfars insåg jag ju att det var ett litet stycke släkthistoria jag hade hittat. Jag bestämde mig för att göra iordning yxan så som den kunde ha sett ut när Lars köpte den. Förutom att den var rostig och slö var skaftet murket och jag bestämde mig för att den måste få ett nytt.

Eftersom Wetterlings smedja fortfarande finns kvar skickade jag ett mail till dem och undrade lite om hur gammal yxan skulle kunna vara och hur den kunde ha sett ut från början. Efter några mail fram och tillbaka hittade de yxan i en gammal katalog där den är benämnd som Snickaryxa i EX-kvalitet av Hjärtummodell. Dessutom skickade de ett exemplar av katalogen, ett nytt skaft och till och med en original-etikett till yxhuvudet till mig! Inte alla företag ger 80-90 års support på sina produkter.

 photo 160329-SCAN0001.jpg

 photo 160329-SCAN0002.jpg

 photo 160329-SCAN0003.jpg

När skaftet hade anlänt skulle jag göra fyra saker med yxan. Skaftet skulle monteras, eggen skulle slipas, huvudet skulle målas och ett eggskydd skulle tillverkas. Slipningen tog två kvällar med en fin maskinfil och en avslutning med Arkansas oljebryne, eggen var förutom allt rost ganska illa hanterad. Nästa steg blev att montera skaftet. Det behövde passas in lite till yxans öga, skaftet var lite bredare än ögat men det var bara att tälja bort tunna spånor tills det passade.

Första testet av yxan gjordes under en tur med övernattning i vindskydd i Svartedalen den 19-20 mars och på det stora hela fungerade den bra och jag förvandlade några rätt rejäla stockar till kaffeved, men jag hade inte fått i kilen som låser skaftet ordentligt så den ville glida ur när jag högg. Det var inte värre än att jag fick knacka in kilen efter några hugg, men när jag kom hem tog jag av skaftet igen.

 photo 160320-_RHJ3579.jpg

Det som återstod vid det laget var att måla bladet, att tillverka ett eggskydd och naturligtvis att återigen montera skaftet. När skaftet ändå var av passade jag på att göra färdigt de andra sakerna.

Först skissade jag ett eggskydd och tillverkade en prototyp av konstläder. När jag bestämt mig för hur det skulle se ut ritade jag ut formen på ett gammalt njurbälte som pappa hade. Det var gjort av ca 4 mm tjockt läder av riktigt fin kvalité, även om det var lite repigt och hade lite patina.

 photo 160321-_RHJ3648.jpg

Jag vek lädret dubbelt på ovansidan av huvudet. För att skydda tråden från eggen måste man lägga in en bit läder mellan utsidorna och sy igenom den så det blir tre lager tjockt i sömmen. Eftersom lädret var så tjockt bestämde jag mig för att ta ned tjockleken på alla tre lagren med läder vid sömmarna med en vass kniv. Uttunningen gjorde också att främre delen fick en kilform så att skyddet får samma form som yxhuvudet.

Under tiden jag arbetade på eggskyddet passade jag på att måla huvudet. Först funderade jag på att låta yxan vara omålad, men i katalogen såg alla yxor ut att vara målade och den här såg ut att vara guldfärgad. Tittar man noga på stämplarna på den gamla yxan ser man att det fortfarande finns lite guldfärg kvar, som jag först trodde var rost. Då bestämde jag mig för att den skulle få samma färg igen; så nu är den målad med Hammarlack i guld. Etiketten till huvudet har jag inte hjärta att klistra på, eftersom den skulle slitas ut så fort.

 photo 160328-_RHJ3790.jpg

 photo 160328-_RHJ3845.jpg

När man syr i tjockt läder måste man först borra hålen för tråden och sedan sy en skomakarsöm med en nål i varje ände av tråden som man sedan trär in i samma hål från varsitt håll. Jag sydde med en mörkgrön lintråd som jag jag vaxade med bivax. Att borra hålen för sömmen är inget man så enkelt gör på frihand och speciellt inte när hela alltet är kilformat efter yxhuvudet så jag åkte till Farbror Bo och med hjälp av lite brädbitar gick det att rigga upp det rakt, sedan borrade jag hålen med ett 1,5 mm borr i hans pelarborrmaskin. När man märker ut hålen kan man dra en linje med en syl eller liknande där man vill ha sömmen, sedan tar man en vanlig gaffel med ca 4 mm mellan tänderna och trycker ned efter linjen. Låt en eller två tänder överlappa, så blir sömmen rak och jämn. När jag hade sytt färdigt smorde jag lädret med bivaxbaserat läderbalsam. Från början var det ganska torrt men nu har det en fin vaxad yta och är lite smidigare.

 photo 160328-_RHJ3797.jpg

 photo 160328-_RHJ3799.jpg

 photo 160328-_RHJ3801.jpg

 photo 160328-_RHJ3842.jpg

Till sist var det dags att montera skaftet, för gott den här gången. Ett yxskaft har en skåra i den änden som ska genom ögat. När man slagit i skaftet tills det sitter rätt så slår man i en kil uppifrån i skåran så att skaftet expanderar och huvudet inte kan glida av. Eftersom ögat är timglasformat finns det ingen möjlighet att få loss skaftet så länge kilen sitter kvar och gör sitt jobb. För att få kilen att sitta ordentligt gäller det att låsa den med en eller två säkringskilar. De ser ut som gafflar och tanken är att tänderna ska vika sig åt olika håll när man slår i dem för att de inte ska kunna lossna. För att vara säker på att skaftet ska sitta knackade jag i två säkringskilar. Det har också fördelen att skaftet expanderar mer och sitter ännu hårdare.

 photo 160328-_RHJ3849.jpg

 photo 160328-_RHJ3860 kopia.jpg

 photo 160328-_RHJ3868 kopia.jpg

Nu är yxan som ny, eller till och med lite bättre, och tanken är att den ska få följa med när vi är ute och vandrar eller bara grillar lite korv i skogen.

 photo 160328-_RHJ3780.jpg

Så, slut på dagens slöjdlektion! Ut i solen och lek!